Den svenska Passlagen [redigera Vikitext] den svenska Passlagen reglerar vilka resehandlingar svenska medborgare måste ha när de reser till och från Sverige. Före den 1 juli bröt den svenska passlagen mot bestämmelserna i Rörlighetsdirektivet. Före den 1 juli föreskrev Svensk passlagstiftning att svenska medborgare måste ha ett pass när de reser till medlemsstater i Europeiska unionen som inte ingick i Schengenområdet.
Det svenska nationella identitetskortet kunde inte användas av svenska medborgare som ville resa till medlemsstater utanför Schengenområdet, till exempel Irland. För inresa till Sverige har dock nationella identitetskort accepterats från alla medlemsstater som en godkänd resedokument. Efter kritik mot tidigare bestämmelser i den svenska Passlagen meddelade regeringen den 2 juli att den planerar att ändra lagen så att svenska nationella identitetskort accepteras när man reser från Sverige till alla andra medlemsstater i Europeiska unionen.
Den 22 januari, efter att åsikterna om remissinstanserna mottogs, upprättades en fullständig lagändring. Juristrådet hade inga invändningar och riksdagen beslutade den 20 maj att anta en lagändring. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli, å andra sidan kan svenska medborgare fortfarande inte resa till andra länder, till exempel på västra Balkan, som ensidigt godkänner nationella identitetskort som giltiga resehandlingar istället för pass.
Efter din vistelse, [redigera Wikitetexten], behålla ett giltigt dokument, som regel, när du bor i en medlemsstat. Varken Mobilitetsdirektivet eller Schengenregelverket påverkar medlemsstaternas möjlighet att också kräva att människor ska ha sådana handlingar när de vistas på offentliga platser. Vissa övergångsregler gäller för brittiska medborgare som har ansökt om uppehållstillstånd före tidsfristen.
Observera att det är du som resenär som ansvarar för att bevisa ditt medborgarskap. Observera att andra typer av identitetskort inte är giltiga resehandlingar. Schengenområdet består av de flesta EU-länder, och grundregeln är att det inte ska finnas några regelbundna gränskontroller när man reser mellan länder, oavsett resenärens nationalitet. Detta innebär att gränskontroller kan utföras, men inte alltid göras.
Polisen kontrollerar sedan att personer som har rest in i Sverige har rätt att resa in och vistas i landet, och om de har ett giltigt resedokument.
Polismyndigheten beslutar när och på vilka platser gränskontrollen ska genomföras. Beslutet bör ses över regelbundet. Samtidigt, när gränskontrollerna mellan Schengenländerna avskaffades som en allmän regel, skärptes kontrollerna vid de gemensamma yttre gränserna. Resor längs den så kallade yttre gränsen regleras av Schengengränskoden, som är gemensam för hela Schengenområdet. De yttre gränserna kan endast överföras vid särskilda gränsövergångsställen under kontorstid.
Detta kontrolleras vid den yttre gränsen: resenären har nödvändiga dokument och uppfyller andra villkor för inresa till EU eller stannar inte längre än den tillåtna tiden i Sverige och Schengenområdet vid avgång. Att resenären inte kommer att delta i brottslig verksamhet. Att resenären inte är ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Att resenären kan bevisa syftet och villkoren för vistelsen och ha tillräckligt med pengar för sitt liv samtidigt och har en returbiljett eller motsvarande pengar.
Att resenären inte är registrerad hos SIS.