Positiv och negativ särbehandling

Justice Center har uppnått publik och juridisk framgång i ett antal välkända diskrimineringsfall, främst relaterade till antagningsregler för högre utbildning. Den första rättegången i Högsta domstolen väntar i höst. Rättvisecentrum värnar om friheter och mänskliga rättigheter och är ett nytt fenomen i Sverige.

Organisationen arbetar främst i rättssystemet, där den får hjälp med kvalificerad juridisk hjälp och hanterar juridiska processer. Ingen kan skapas för att finansiera högre sociala mål, och Gunnar Strimmer betonar att diskriminering alltid är diskriminering, oavsett goda avsikter eller målgrupp. Detta är en motsägelse. Praxis visar hur fel diskrimineringstänkande är, lyfter Gunnar Strimmer fram och lyfter Sjuksköterskeprogrammet vid Karlstads universitet som exempel.

Där sorterades 71 av de bäst kvalificerade kvinnorna ut till förmån för fattigare män. Enligt Gunnar Str Xvimmer är frågan som bör ställas om var och en av dessa kvinnor har kontaktats.

För att positiv särbehandling ska vara tillåten måste åtgärden genomföras med respekt för de begränsningar som EU-domstolen uppställt i sin praxis.

Positiv diskriminering och kvotering är dåliga kontrollverktyg. Det finns andra, bättre verktyg om du vill uppnå mångfald.; Till exempel informationsaktiviteter och riktade informationsinsatser. Om du tillämpar positiv diskriminering och kvotering kommer du inte att gräva i problemet, säger Gunnar Strimmer. Sök eller fullfjädrad övning.

Positiv särbehandling (på engelska preferential treatment, i USA affimative action) är gynnande av enskilda individer i en underrepresenterad grupp vid anställning, i utbildning eller kulturellt, i syfte att främja ett jämnare utfall eller fördelning mellan grupper.

Tillgänglig för att utföra eller utföra arbete som hyrd eller lånad arbetskraft. Direkt diskriminering består i att behandla någon sämre än hur en arbetsgivare behandlar eller kommer att behandla en person som inte tillhör någon av de skyddade kategorierna i en jämförbar situation, såvida inte arbetsgivaren kan visa att nackdelen inte är relaterad till den person som tillhör till någon av de skyddade kategorierna.

Direkt diskriminering kräver en direkt koppling mellan diskrimineringsgrunderna och den negativa effekten på en person. Indirekt diskriminering består i att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfarande som verkar neutralt, men i praktiken missgynnar personer som tillhör skyddade kategorier, till exempel genom att fastställa ett krav på avslutad militärtjänst.

Tillämpningen av sådana kriterier utgör indirekt diskriminering, såvida inte bestämmelsen, kriterierna eller förfarandet inte kan motiveras av ett legitimt syfte och medlen för att uppnå målet inte är nödvändiga. Icke-diskriminering av tillgänglighet genom bristande tillgänglighet är förbjudet enligt diskrimineringslagen. Förbudet innebär att arbetsgivaren är skyldig att genomföra rimliga tillgänglighetsåtgärder så att en person med funktionsnedsättning befinner sig i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.

Vad som utgör ett rimligt mått på tillgänglighet bestäms av en helhetsbedömning från fall till fall i förhållande till: de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för ett företag, hur långsiktigt och omfattande förhållandet mellan en person och ett företag är, liksom andra omständigheter som fördelen med åtgärden.