Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten

Viss kunskapsstöd ges av kommuner och regioner, andra myndigheter, universitet och högskolor m.fl. Detta är ofta en fördel i att utveckla samarbetsstöd, länka och se till att de kan användas av dem som behöver dem. Ansvaret för utformning, utveckling och användning av olika typer av kunskapsstöd ligger på olika nivåer - på lokal, regional och nationell nivå. Kommun, verksamhetskommuner och enskilda verksamheter ansvarar för att bygga vidare på bästa tillgängliga kunskap för att göra lokala anpassningar av olika kunskapsstöd samt att anpassa och ge insatser och stöd efter individers och invånare.

Dessutom finns det ett ansvar att undersöka behoven av ytterligare kunskapsstöd och att engagera dessa behov på regional och nationell nivå. Vi pratar om behov både ur kontrollsynpunkt och ur anställdas synvinkel. Den regionala nivån för regional samverkan och RSS - stödstrukturer den regionala nivån omfattar organisationer och funktioner för samverkan på länsnivå eller i delar av länet.

SKR och kommunerna arbetar gemensamt med nationell kunskapsstyrning för att socialtjänsten ska bli jämlik, jämställd och kunskapsbaserad.

Regionala samarbets-och stödstrukturer är organiserade på olika sätt i hela landet och kan lokaliseras i en kommun, en kommunal förening, i en region eller i en FoU-avdelning. RSS finansieras och organiseras efter behov och villkor i varje distrikt. RSS stödjer direktörer i samverkan kring frågor som rör socialtjänst och hälso-och sjukvård. Detta gäller både samverkan mellan kommunerna i distriktet och samarbetet mellan kommunerna i distriktet och regionen.

Kerstin Svensson och Lars Plantin, föreståndare för Fysikforskningsskolan och redaktörer för kunskap inom socialtjänsten-men domineras fortfarande av ledningssystem som reglerar deras former av kostnadseffektiva redovisningskrav. Enligt Kerstin har trycket på personal, inte minst på chefer och hög omsättning av tjänster blivit ett allvarligt problem för att skapa stabilitet för utvecklingsprocesser och upprätthålla kvalitet.

Det centrala problemet är att politiker och chefer prioriterar bred tydlig kunskap, särskilt om den är lokalt utvecklad och fokuserar på den egna organisationen eller kommunen. Detta står i kontrast till bevismodellen, som betonar balansen mellan användarkunskap, yrkeskunskap och vetenskap, som verkar vara fördelad högre i organisationen.

1.

Användarupplevelse och individuellt sammanhang får mindre utrymme i kunskapshierarkin där kvantitativa undersökningar tar över. Från kunskapsluckor till översvämningar finns en motsägelsefull bild där kunskapspatchaktörer beskriver stora kunskapsluckor, medan de som arbetar inom socialtjänsten känner sig överväldigade av information och forskning. Detta skapar problem när man väljer kunskapsbaser och implementerar metoder i praktiken.

Socialtjänstens aktörer efterlyser stöd för detta och påpekar att det mesta av den information de får förblir som oanvänd data. Specialiserade tjänster och forskning och utveckling som en nyckel till kunskapsutveckling, för att hjälpa sociala tjänster att hantera kunskapsfrågor erbjuds specialiserade tjänster och forskning inom forskning och utveckling. Specialiserade tjänster som utvecklingsledare kan göra det lättare att hantera kunskapsflödet och integrera det i organisationen.

FoU-verksamheten fungerar som lokala kunskapscentrum och arbetar nära användare och socialarbetare för att tillhandahålla tillämplig forskning och beprövad expertis. Men det är viktigt att detta arbete registreras inte bara för individer utan också integreras i vardagens sociala tjänster. Därför är det också viktigt att specialister inte spenderar all sin tid på att arbeta i organisationen utan verkligen arbetar nära socialarbetare och användare, betonar Lars.

Universitetens roll bör betraktas som möjligheter till specialisering i socialt arbete, genom akademisk vidareutbildning, är en annan utmaning. Utbildningen av en generalist bör kompletteras med ett stort antal specialiseringar på avancerad nivå för att uppfylla kraven på Evidensbaserad praxis. Idag finns det få sociomen som har genomgått akademisk vidareutbildning, vilket påverkar kunskapsutvecklingen inom sociala tjänster.