Språk brittiska indien fram till 1947

I läraren och hans fru ger han denna vision en självbiografisk färg. Som en analog på flera sätt kallas Malk Raj Anand ibland. Han föddes i Peshawar i dagens Pakistan som son till en hinduisk koppar slaktare och en soldat. De självbiografiska texterna han skrev handlar om det inre livet, men om den yttre delen. Han deltog under ett tidigt tal i den nationella rörelsen och fängslades under en kort tid.

Senare tillbringade han långa perioder i Europa, där han studerade filosofi, deltog i vänsterrörelser och deltog i det spanska inbördeskriget. Det verkar starkt präglas av europeiskt tal, där den socioekonomiska krisen och fascismens framväxt är centrala och hotande komponenter. Hans produktivitet som författare är mycket hög. Endast två romaner har översatts till svenska: kast, som fokuserar på vardagen för fattiga skräp, och Coolie, där den öppna indiska landsbygden skildras ur det mest problematiska perspektivet.

Anand var en av de första författarna som omedelbart försökte återskapa regionala indiska idiomer på engelska och ge Proletären ett ansikte. Hans socioekonomiska stil och uppmärksamhet på det dagliga livet återspeglar särskilt det koloniala Indien. Mathew Raja Rao föddes i en sydindisk brahminfamilj i en liten stad i dagens Karnataka. Placering i sammanhang är centralt för detta, kännetecknat av allt författarskap.

Liksom Anand tillbringade han Tid i Europa och tog examen i engelska och historia. Han fick ett stipendium till Montpellier, där han träffade sin blivande fru, som översatte Bhagavjita med Aurobindos kommentar till franska. Men till skillnad från Anand fortsatte han att bo utomlands, men behöll sitt fokus på Indien. En flerårig resa till Gandhi och Aurobindos Ashram hjälpte honom bland annat att skriva noveller.

Kanthapurs roman om Gandhi och befrielsen av Indien finns i svensk översättning. Här blir byn den plats där den nationella andan utvecklas. Innan han gick i pension undervisade Rao i indisk filosofi vid University of Texas i Austin. Således betonade Ved Mehta att de som föddes i slutet av kolonitiden skadades för livet. Den brittiska solen hade gått ner, skriver han, och många författare fastnade i ett långvarigt intellektuellt förakt för engelska värderingar, men hade fortfarande en stark känslomässig koppling till brittisk kultur.

Enligt honom dömdes en hel generation till ett liv med konstant baksmälla. Under hela talet återvänder författarna ständigt till kolonialtiden, delvis till frihetskampen och delvis till den första perioden efter självständigheten. Rörelser om möten mellan Öst och väst är extremt vanliga. Utformningen av resor till och från väst eller västerlänningar i Indien händer ofta.

Därefter ersatte staden byn som en scen. Politisk reflektion och analys och det moderna samhället är vanligtvis frånvarande här. Istället tematiseras familjeliv, långsamma förändringar eller upplösning av familjens och kvinnors underordnade ställning. Det är vanligtvis medelklassen eller övre medelklassen, livet avbildat. Det är också från dessa grupper som författare vanligtvis kommer.

Av dessa är Desai den viktigaste, liksom den som bodde längst i Indien.

Markandaya b. Hon bodde i Indien i 25 år och har bott i New York sedan dess. Desai F. Många av Markandayas böcker fokuserar på förhållandet mellan en kvinna och en man, helst en från Storbritannien. Det är också vanligt att sådana relationer, som i djupet av ilska tar form i ljuset av politiska händelser. Jhabvala har skrivit flera romaner med liknande ämnen, men ofta ur en synvinkel som belyser västerlänningarnas möten med Indien.

Ett par av dem är översatta till svenska. Nya möten har dragit paralleller mellan Indiska män och brittiska kvinnor under flera generationer. Som en av hennes mest intressanta böcker visas en självbiografiskt orienterad och experimentell novellsamling, mina nio liv. Kapitel i Anita Desais möjliga förflutna är en av de författare som oftast översätts till svenska.

Hon riktar en psykologisk uppblossande av ljus mot en medelklass indisk kvinna och hennes situation och undviker uttryckliga politiska sammanhang och märkning.

Vilka språk talas i indien

Snarare verkar det försöka forma vanliga mänskliga problem. Med sin femte roman, hon brinner på berget, fick hon ett internationellt genombrott. Här utforskar hon den karga bergsmiljön och dess inverkan på tre kvinnors sinnen.I dagens klara ljus skildrar hon hur två systrar i en gammal hinduisk familj i Delhi kommer att förstå hur deras liv formades av de privata och politiska konflikter de upplevde, eftersom den indiska delningen av Indien av senare verk kan nämnas, särskilt i det hederliga uppdraget, det handlar om vänskap mellan En universitetslärare och en poet som skriver på det marginella Urdu-språket.

I ett av hans senaste verk tittar Desai India också på utländska ögon. I skuggan av Taj Mahal flyr en jude Hitlers Berlin till Bombay, där han efter ett förvirrande och alltmer arbetslöst liv äntligen dödas. Tonen i författarskapet är ledsen och melankolisk, ibland med tillägg av humor. Efter talet var utvecklingen av romanen explosiv och svårare att förstå.

Författare är ofta politiskt och historiskt intresserade och kommer ur nya kulturella traditioner. Salman Rushdie har en muslimsk bakgrund, Rohinton Mistry Parsiana och Amitav Ghosh är bengaliska hinduer - även om deras perspektiv är mer eller mindre sekulärt. Storstaden har blivit ett nav, och intresset flyttas gradvis till Storbritannien och USA. Indo-engelska författare sprider sig över hela världen idag.

De pratar om en ny diaspora, som Masala-Spice-Diaspora-i motsats till den gamla tiden av sockerdeg. Den senare består av människor som britterna skickade som arbetare till sina plantager i kolonierna. Porerna i Masaladia är å andra sidan frivilliga och består av människor från helt olika klasser. Författarskapet till Naipauls och Salman Rushdie uppfattades som det mest centrala i denna tradition.

Naipaul granskas i en översyn av karibisk litteratur. Rushdies författarskap ses ofta som en vändpunkt i Indo-engelsk litteratur. Med Midnattsbarnen vann han internationell berömmelse. Det är en figurativ skildring av Indiens utveckling före och efter självständigheten. Med sin fiktion kan man säga att han är engagerad i att utforska de olika grupperna och minoriteterna på subkontinenten.

Skam över politisk korruption i Pakistan, där Rushdie-familjen har gått vidare för att tala. Satans dikter förkroppsligar livet för indiska invandrare i Storbritannien. Deras svaghet och potentiella styrka återspeglas i den framväxande muslimska rörelsen i jahiliya-talet, en version av Mekka. Med ironi och respektlöshet skapar romanen en fantasivärld som påminner om den historiska verkligheten.

I romanen, främst i shiitiska muslimska grupper uppfattas som ett hem, vilket ledde till dödsdom Fawu, uttalas av den iranska Ayatollah Khomeni. Sedan dess har Rushdie levt med strikt övervakning. Han förkroppsligar upplevelsen och hotet om censur i barnboken "Harun", och havets ton mörknade i moderns sista andetag, där huvudpersonen berättar historien om sitt liv som sitter på en gravsten.

Här förkroppsligas upplevelsen av judiska och kristna grupper, medan marken under hennes fötter har en Parsi ung man i centrum. Han tas från dödsriket av den sjungande Eurydike till en framgångsrik karriär som rockartist. Således ger Rushdie en bild av Indien, rik på olika kulturer och traditioner. Ett kännetecken för hans prosa är balansen mellan grundläggande åsikter och noggrant utvalda, ofta oväntade och helst groteska detaljer.

Den här artikeln kräver fler eller bättre länkar till källan för att verifiera. Motivering: den del av texten som stöds saknar de angivna källorna. Information utan länk till källan kan ifrågasättas och raderas utan att behöva diskuteras på diskussionssidan. Brittiska Indien Engelska: Den brittiska Raj, Raj, bokstavligen" Empire " I Sanskrit[1] var det brittiska styret av den indiska subkontinenten mellan och i början, nedre Burma var redan en del av brittiska Indien.

Övre Burma tillsattes[4] och den resulterande unionen, Burma, utsågs till en provins när den blev en separat brittisk koloni, som blev oberoende, den betalades fullt ut av indianerna med skatter, särskilt på jordbruksmark och salt. En stor, välutbildad Indisk arme spelade en viktig roll i båda världskrigen, och den återstående tiden ägnades åt träning för att möta en eventuell invasion av Ryssland genom Afghanistan.

De allra flesta indianer var mycket fattiga bönder. Historia [redigera Vikitext] i februari 18, Portugal Bombay avvisade britterna. Den 12 augusti tog det brittiska Ostindiska företaget över den politiska makten i Bengalen. Den 20 oktober placerades alla Ostindiska Kompaniets ägodelar under samma administration.

Urdu språk

Den 10 maj, Sepoyupproret, militärens sista uppror mot britterna, som baserades på rykten om att Sepoy skulle behöva använda ammunition smord med animaliskt fett, som kämpade mot deras religiösa tabu. Den 2 augusti ersatte Brittiska Indien Ostindiska Kompaniet som chef för brittiska intressen i Indien genom lagen om bättre regering i Indien. Den 15 augusti delades Brittiska Indien och de underordnade indiska staterna - utom Burma och Ceylon - i två dominioner; Indien och Pakistan.Den 26 januari trädde den nya konstitutionen för oberoende Indien i kraft, vilket ledde till att brittiska Indien definitivt upphörde, och Indien blev en republik och medlem av det brittiska samväldet.

Närliggande Nepal var en stat beroende av Storbritannien och överfördes från Kinas Imperium